Loggbok

Vad händer med alla minnen när en hel stad avvecklas och flyttas? I Kiruna blir fler än tvåtusen ton rivningsmaterial från bostadshus ett minneslandskap med spår av de gamla lägenheterna, gårdarna och promenadstråken. Jag, Karl Tuikkanen och Ingo Vetter länkar historien till nutiden i den konstnärliga gestaltningen ”Loggbok”. Vi har arbetat tillsammans genom hela processen.

2001 insåg Kiruna stad att staden måste flyttas. Man beslutade att det måste finnas en zon som ligger emellan staden och gruvan. 

2011 börjar jag, Karl Tuikkanen och Ingo Vetter på uppdrag av Kiruna Stad, Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Arkitektur- och designcentrum att arbeta med utformandet av den plats som staden lämnar. I takt med att gruvan breder ut sig ska en stor del av Kiruna avvecklas, flyttas och byggas upp på nytt. Det är en storskalig, långsam förvandling som tar många år. De första husen, närmast gruvan, avvecklades våren 2015. Den första delen av gestaltningen invigdes i oktober 2015. Del 2 realiserades 2019

Gruvstadsparken är den nya stadspark som växer fram som en mjuk buffertzon mellan gruvan och samhället.  De gamla husgrunderna återskapas på sina ursprungliga platser med gabioner – ett slags stora stålkorgar som fyllts med krossat tegel och betong från de rivna husen. En park skapas  successivt och parallellt med rivningen av den gamla staden och därmed synliggörs Kirunas omvandling. Husgrunder, enskilda ingångar, lägenheter eller enstaka rum markeras; stadens struktur med dess vägar och platser finns kvar, men arkitekturen är numera ett eko av byggnader och situationer i form av låga kubiska gabionstrukturer . Minnen aktiveras här genom rörelsemönster och material under den korta tid parken fortfarande kan användas av publiken. Om några år kommer gruvans sprickbildningar så nära att industristängslet behöver flyttas in mot staden. Parken hamnar då i LKAB:s gruvindustriområde och stängs av för besökare. Men gabionstrukturerna kommer att vara synliga i decennier, långsamt tas över av naturen och bilda en monumental loggbok över Kirunas transformation. 

Naturen tar över området.

Den slutgiltiga förvandling får loggbok när parken hamnar bakom stängsel. Allteftersom rivningen fortsätter realiseras den konstnärliga gestaltningen successivt. Om några år kommer gruvans sprickbildningar så pass nära att säkerhetsstängslen behöver flyttas in mot staden. Parken hamnar då i det område som är avstängt för besökare. Formerna återerövras sakta av växtlighet och djurliv.Kiruna omges av utsiktsplatser, och från dessa platser blir gestaltningen synlig som en loggbok över forna Kiruna. En loggbok som befinner sig i konstant rörelse.